Kalendarium

Hälften av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen medan en liten elit har stora förmögenheter. Efter självständigheten 1963 utvecklades Kenya relativt bra. Den ekonomiska tillväxten var hög, sjukvården förbättrades och utbildningsnivån steg. På 1980-talet avstannade den positiva utvecklingen för att i mitten av 1990-talet ta fart igen, bland annat tack vare ekonomiska reformer och goda skördar. De senaste tio åren har dock problemen återigen ökat. Infrastrukturen förfaller, arbetslösheten är hög, och rättsväsendet har stora brister.

Orsakerna till problemen är i grund och botten politiska. Dålig samhällsstyrning i kombination med omfattande korruption har bidragit till en allmän nedgång samt ytterligare ökat klyftorna mellan rika och fattiga. Korruptionen är ett av de största problemen. De offentliga institutionerna fungerar inte helt tillfredsställande och en mer demokratisk samhällstyrning är nödvändig.

Fattigdomen i Kenya innebär bland annat att många invånare saknar tillgång till ett fungerande rättsväsende, mat för dagen, odlingsbar jord, inflytande och försörjningsmöjligheter.

Vissa grupper drabbas värre än andra, till exempel invånarna i städernas slumområden, kvinnoledda hushåll, handikappade och de cirka en miljon barn som blivit föräldralösa till följd av aids. Brott mot de mänskliga rättigheterna förekommer, till exempel i form av polisbrutalitet och tortyr i fängelserna. Inte minst drabbas fattiga människor som ofta har dålig kunskap om sina rättigheter.

De senaste tio åren har det demokratiska utrymmet vidgats, tack vare ett dynamiskt civilt samhälle där människor på lokal nivå engagerar sig för att åstadkomma förändringar. I Kenya finns många organisationer som på frivillig basis och med knappa resurser uträttar storverk. En relativt väl utvecklad industri och stora nationalparker, som varje år lockar tusentals turister, är andra tillgångar. De terrorhandlingar som Kenya drabbats av har dock haft negativ inverkan på turistnäringen.